20/04/2026
Idag firar vi 🥰
36 år sedan vi förlovade oss 💍❤️💍
Det är inte bara år som räknas, utan allt som fått plats i dem. 36 år är rötter som gått djupt – och ändå fortsätter att växa. 🌿 Sedan 1990 har solen i stort sett alltid strålat den 20 april, varje år ☀️ Som idag.
Vårens första blommor och insekter blir man verkligen lycklig av 🐝🌱🌷 Jag förstår att folk letar vårtecken. Nu blommar även en amaryllis i fönstret i tvättstugan 🌺😄
Vi var inbjudna till Länsstyrelsen i Stockholm på workshopdag, "Hur vi stärker skogarna och skogsnäringen i Stockholms län". Väl där var det mycket givande och insiktsfullt. Deltog gjorde bl.a. Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, kommuner och även några privata skogsägare. Vi tillsammans arbetade fram underlag till länets skogsstrategi för kommande år.
Jag deltog även på ett webbinarium hos LRF Mälardalen "Krisberedskap på gård". Känns viktigt. Och aktuellt.
Är du rädd eller beredd?
Att vara förberdedd på olika scenarion är såklart bättre på alla sätt. Lugnare och ger ett helt annat resultat. Övning ger färdighet.
I helgen var vi på ett fint dop i Sorunda kyrka. Tack för en väl ordnad dag och kul med en liten lycklig Melanie 👶
Jag beundrar alla gamla portar på lador och vagnsbodar. Ser ni? Gammal närvaro. Öppningar som säger att inte “stänga till” helt för det som hör platsen till. I nordisk folktro talade man om öppningar till gårdvar som levde på gården och skulle ha en “väg” in och ut. Och ibland knyts sådana till skrömtan. En skrömtan är inte ett väsen med en tydlig form – det är nästan tvärtom det som gör den så speciell. Den kan beskrivas som en känsla som tar gestalt. Hör till platser som portarna: lite sneda, lite mörka, med historia i träet. Skrömtan visar sig inte rakt fram, utan i ögonvrån, i ett ljud som inte riktigt går att placera, i en rörelse som kanske bara var vinden… eller inte. Den är sällan “ond” i klassisk mening. Mer som något rastlöst eller kvarhängande, en närvaro från det som varit, en slags spegel av vår egen fantasi och rädsla. I folktron kunde skrömtor vara allt från minnen av människor som levt där, något som skräms för att hålla folk borta eller bara en förklaring till det oförklarliga. Det fina – eller lite kusliga – är att skrömtan ofta behöver dig för att bli till. Den lever i samspelet mellan platsen och den som upplever den. Eller om man vill vara lite mindre skrockfull och ha mer minimalistiskt tänkande så kan vi säga att öppningarna var till katten 😺
Vi kämpar på i skogen. 🪚🚜 Jag, Conny och pappa. Vi hugger, sorterar och skotar hem.
Conny jobbar på med sitt konsultuppdrag och jag har bl.a. sågat och målat panel samt denna vecka flera möten bokade, besiktningar och träffar med mina kontaktpersoner.
🎧 Tips från kåporna: Dio och Prins Svart 🎵