27/08/2026
EN RÖST TILL. FÖR EN FAMILJ. FÖR VÅRT SAMHÄLLE. ❤️🇸🇪
I vårt lilla samhälle Silverdalen - Lönneberga finns en familj som driver vår matbutik.
Men de driver inte bara en matbutik.
De är en del av det som gör att vårt samhälle fortfarande lever. En del av det som gör att landsbygden fungerar.
En familj som går i ovisshet och behöver lämna vårt land, deras trygga punkt och plats.
Och jag kan inte vara tyst.
Jag vet att min röst kanske inte förändrar ett beslut. Jag vet att det redan är många som har höjt sina röster. Men om ännu en röst kan visa den här familjen att vi ser dem, att vi uppskattar dem och att vi vill ha dem kvar – då tänker jag använda min.
För jag driver själv ett litet företag här på landsbygden. Jag vet hur mycket arbete, tid, oro, sena kvällar och tidiga morgnar som ligger bakom ett litet företag. Men jag vet också vilken enorm skillnad ett litet företag kan göra på en liten ort.
Och vår butik gör skillnad. Varje dag.
För pensionären vars ben inte längre orkar bära hela vägen till affären och som får hjälp att få maten hem.
För den som kommer in för att handla och kanske får dagens enda samtal där inne – och möts av människor som faktiskt tar sig tid att stanna upp, lyssna och prata en stund.
För barnen som går dit efter skolan för att köpa mellis.
För barnfamiljen som behöver mjölk till frukosten.
För den ensamstående som behöver vardagen att fungera.
För oss småföretagare som mitt i stressen inser att vi glömt den där enda saken till en beställning och kan springa in i vår butik, istället för att sätta oss i bilen och köra två mil.
Det kan låta som små saker.
Men på landsbygden är de små sakerna ofta det som håller ett helt samhälle levande.
Och bakom allt detta står en familj som arbetar, driver företag, hjälper människor och har byggt upp ett liv här.
Ändå ska de lämna.
Vi får ibland höra från turister och människor utifrån att vi måste vara stolta över att komma från Silverdalen–Lönneberga.
Och jag önskar så innerligt att jag just nu kunde säga ja.
Men just idag har jag svårt att känna stolthet.
För Sverige ska vara ett land där människor behandlas med respekt och där människors insatser betyder någonting. Där den som arbetar, bidrar, bygger upp något och blir en del av ett samhälle ska kunna känna hopp inför framtiden.
Så jag kan inte låta bli att fråga:
Var finns rimligheten i detta?
Var finns medmänskligheten?
Var finns respekten för allt den här familjen faktiskt har byggt upp och betyder för människorna omkring dem?
Att driva företag i Sverige är sannerligen inte alltid enkelt. Herregud, det vet vi som gör det.
Men att komma till ett nytt land, slå sig ner i ett litet samhälle, våga satsa, driva företag, skapa sig ett hem och samtidigt bli så betydelsefull för människorna runt omkring sig…
Det borde inte bara räknas i papper och paragrafer.
Det borde räknas i människor.
Och någonstans tänker jag på vår kloka, fina barnboksförfattare som för alltid är förknippad med våra trakter.
Hade Astrid Lindgren levt idag hade hon kanske tyckt att någon behövde sätta sig en stund i snickarboden tills folkvettet kommit tillbaka.
För hennes ord har följt generation efter generation:
”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”
Och jag kan inte låta bli att undra:
Vart tog folkvettet vägen här?
Bakom beslut och handlingar finns nämligen riktiga människor.
En familj som tvingas lämna sitt hem.
En ung kille som ska lämna sina vänner och inte får ta studenten tillsammans med sina kompisar i sommar.
Människor som har byggt sin vardag här.
Och ett litet samhälle som riskerar att förlora så mycket mer än en matbutik.
Vi riskerar att förlora människor som blivit en del av oss.
Så nej. Min röst kanske inte förändrar allt.
Men kanske betyder den något för familjen.
Kanske betyder alla våra röster att de, mitt i allt det här fruktansvärda, får se svart på vitt att de inte bara drev en affär i Silverdalen.
De hör hemma här.
De behövs här.
De är uppskattade här.
Och vi är många som vill att de ska få stanna här.
Det här handlar om människor vi möter i vår vardag. Människor som hjälper våra äldre, pratar med våra barn, hälsar på oss över kassadisken och som genom år av arbete blivit en självklar del av vårt samhälle.
Det gör ont att tänka på att allt det kan ryckas bort.
Jag vill vakna upp till ett Sverige där medmänsklighet fortfarande betyder något.
Jag vill vakna upp till ett Silverdalen–Lönneberga där människor som bidrar till vår bygd får fortsätta vara en del av den.
Och jag vill kunna säga, med hela hjärtat:
Jag är stolt över platsen jag kommer ifrån.
Jag är stolt över människorna som bor här.
Och jag är stolt över att vi inte är tysta när någon av oss behöver våra röster.
Så detta är min.
En röst till.
För en familj som betyder något.
För ett samhälle som behöver dem.
För medmänskligheten.
Och för det Sverige jag fortfarande vill kunna vara stolt över. ❤️🇸🇪
Ni är inte bara vår butik.
Ni är en del av vår bygd, vår vardag och vårt samhälle.
Och vi vill ha er kvar ❤️
